Språk i Finland

Finska och svenska är Finlands nationalspråk. Finska används av majoriteten, medan svenska är särskilt viktigt i kustområden, på Åland och i svenskspråkiga gemenskaper på andra håll. Finska tillhör den uraliska språkfamiljen och skiljer sig mycket från de flesta indoeuropeiska språk. Språket använder många grammatiska ändelser, och talad finska skiljer sig ofta från formell skriven finska. Finlandssvenska är svenska så som den används i Finland. Den har ett igenkännbart uttal och ordförråd, men är fortfarande en del av det större svenska språket. Samiska språk är ursprungsspråk som används i norra Europa. Flera av dem talas i Finland, och de är egna språk, inte dialekter av finska. Finskt teckenspråk och finlandssvenskt teckenspråk är fullständiga visuella språk med egna gemenskaper och historier. Tillgång till kommunikation kan också kräva tolk, textning, klarspråk eller annat stöd. Karelska, finsk romani och många nyare gemenskapsspråk bidrar till Finlands språkliv. En persons hemspråk visar inte på ett tillförlitligt sätt personens medborgarskap, identitet eller kunskaper i andra språk. Myndigheternas språkbruk varierar beroende på myndighet, kommun och situation. Ta reda på vilka språk och tolkningsarrangemang som finns för en viss tjänst i stället för att utgå från ett allmänt antagande. Selkokieli betyder språk som gjorts särskilt lätt att förstå. Det är användbart för språkinlärare och personer som behöver tillgänglig kommunikation, men följer en mer genomtänkt struktur än vardagligt tal. Språkinlärning kombinerar vanligtvis kurser, läsning, lyssnande, återkommande daglig användning och möjlighet att göra misstag. Framstegen kan vara ojämna eftersom förståelse, tal, skrivande och yrkesordförråd utvecklas i olika takt.